Bahamas

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag trott att jag någonsin skulle sätta min fot på Bahamas. Jag visste, i ärlighetens namn, knappast vad det var. 

Bahamas, formellt Samväldet Bahamas, är en stat bestående av en kedja av ett stort antal öar i Västindien mellan Florida och Kuba, varav 30 är bebodda. Landet täcker en landyta på 18 880 kvadratkilometer, och befolkningen var 2017 cirka 330 000. Nassau är dess huvudstad.

Bahamas var vårt första stopp, dagen efter vi hade klivit ombord. Vi hade inte den blekaste aning om vad vi skulle göra för i det här fallet hade vår reasearchavdelning (Isabel) falierat totalt. 

 

Medan båten sakta närmade sig land beslutade vi att hyra en bil. Att de faktiskt körde på fel sida av vägen men till 90 procent hade ratten på ”rätt” sida av bilen framstod just då som ett mindre problem. 

Men innan det var dags att kliva i land skulle vi äta frukost och eftersom det var första dagen på båten, det var cirka 30 grader utomhus och vi hade en fin liten balkong så beslutade vi oss för att beställa room service. 

Okej… vi kan ha beställt liite för mycket… Och balkongen kan ha varit i minsta laget, liksom gjord för två… Och det kan eventuellt varit så att vi inte var speciellt unika i att tänka att roomservice och frukost på balkongen var en god idé. I alla fall tror jag bestämt att denna krake sa det när han flög förbi… 

Tillsammans med sina 800 kompisar. 

Nå väl. Frukosten avklarad och vi var på väg mot hyrbilen. Fortfarande helt planlösa och tänkte väl att ön var hyfsat liten och Google verkade vara en pålitlig snubbe. 

Vår promenad genom Nassau som framstod något kaotisk fick mig att fundera på om inte detta med hyrbil kanske ändå var en hyfsat ogenomtänkt idé. De verkade ju köra lite som de kände. 

Och på fel sida av vägen. Har jag nämnt det?

Tim var däremot bara orolig över de mörka molnen på himmelen, fast förvissad om att ett tropiskt regn har ungefär samma effekt på temperaturen som ett svenskt regn. Själv kunde jag inte brytt mig mindre över de mörka molnen. 

Vi hämtade i alla fall bilen och satte kurs mot norra utfarten… eller södra… eller högra om man kommer från havet. Tim körde medan jag försökte få huvudet att låta bli att snurra varje gång vi kom till en korsning eller ännu värre. En rondell… 

Strax utanför Nassu hittade vi den första övergivna stranden men där ville inte jag bada. Så vi fortsatte kustvägen, medan Tim fortsatte att oroa sig över de mörka molnen. 

Det var faktiskt en ganska fantastisk väg, typiska Bahamesiska (?) hus i klara pastelliga färger på ena sidan och en fantastisk strand på andra. Jag funderade lite på om vi inte skulle ta och köpa oss ett hus där. 

Faaast… de kör ju på fel sida av vägen… Har jag nämnt det? Jag menar, det är en sak att de kör på fel sida av vägen i Australien, det ligger på undersidan av klotet. Eller i London, de är ju… ja Engelsmän… Men på Bahamas? En natt från Fort Lauderdale? 
Okej… Bahamas tillhörde Storbritannien mer eller mindre fram till 1973, men herregud, vi bytte till högertrafik 1967. Det är för katten aldrig för sent att erkänna att man har fel?

Efter en stund tyckte Google att vi nu kommit fram till vårt mål. Och se på katten… en nästan helt privat strand i något som närmast såg ut som en lagun. Jag slängde mig ur bilen, fick av mig kläderna fortare än kvickt och travade ut i vattnet. Som faktiskt inte alls var så varmt som jag hade förväntat mig, men i 36-graders värme så funkade de där ca 28 graderna ganska svalkande. 

Tim fortsatte att oroa sig över de mörka molnen. 

Isabel VILLE INTE bada här. 

 

Så vi badade lite, vände och åkte tillbaka mor Nassau för att ta oss till Paradise Island. Det var DÄR Isabel ville bada. Hon trodde att vi nog skulle ta oss in på det magnifika Hotel Atlantis och bada där. Som väl var så förstod hon ganska direkt att det inte var för vår budget. 

Men vi gick ner på den allmänna beachen där jag hoppades på att få ett ännu bättre dopp i det magisk azurblåa havet. 

Nu var det min tur att inse att så inte skulle bli fallet. Vågorna var meterhöga och så kraftiga att ingen vågade gå in särskilt långt och de som gick in till knäna kastades upp direkt på samma vis som en öppen torktumlare i full fart kastar ut kläder. Detta till trots så måste jag erkänna att jag hade grymt kul precis i strandkanten där vågorna kom svepande och sköljde över mig med vitt skum. 

Ingen av oss ville bada här och efter en timme eller så åkte vi tillbaka till Nassau, lämnade tillbaka bilen, tog en promenad i staden och gick in på Straw Market för att sedan återvända till fartyget i ganska lagom tid. 

Vid det här laget hade Tim slutat oroa sig för de mörka molnen.

 

 

PS
Varsågod Rusta för gratisreklamen. Vi bjuder på den. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: