Turkos keramik

Det luriga med keramik är att det aldrig blir riktigt som man tänkte sig. Glasyren varierar från gång till gång till och med när jag tror att jag gör rätt. Och vilka skavanker som glasyren framhäver vet jag aldrig heller.

keramik feb 19 3

Jag är en kontrollmänniska så att inte ha kontroll över resultatet är kanske något som är bra att träna på för mig. För varje gånga jag öppnar ugnen inser  jag att det inte blev som jag trodde, och varje gång tänker jag slänga allt direkt. Nu har jag lärt mig att vänta med min dom och låta det gå några dagar, för faktiskt kan det jag först tyckte blev helt fel vara ganska okej efter några dagar, när jag kommit över mina förväntningar.

keramik feb 19 7

Keramik, att dreja, glasera och bränna, att bearbeta leran när den är läderhård och att hantera godset när den är torr… Allt det där låter och ser så enkelt ut men i själva verket är nog detta den absolut svåraste hobbyn jag givit mig på. Svårare än att baka tårtor. Det kanske därför detta är ett hantverk och inte en hobby.

Det finns så många saker som kan gå fel och för en outbildad nybörjare är det helt omöjligt att ha koll på allt. Å andra sidan så är faktiskt inte slutresultatet det viktiga för mig just nu, utan själva skapandet och det ständiga lärandet.

Det här lilla ”durkslaget” ovan höll på att åka i soporna många gånger innan den blev glaserad eftersom hålen sitter snett, den är drejad för tjock och så vidare och så vidare. Jag lärde mig massor av att faktiskt låta den gå igenom hela processen ändå och trots sina brister kommer den få vara kvar tills jag kan göra en som är finare. Jag börjar så smått lära mig att släppa på min självkritik och istället för att slänga allt jag blir missnöjd med, vilket är mycket, spara och testa något nytt med. Lära mig helt enkelt.

keramik feb 19 6

Muggarna var jag ganska stolt över innan jag brände dem, de var lagom stora och ganska lika i sin form. Nu, efter galsyrbränningen ser jag bara alla skavanker och att de är betydligt mindre än vad jag hade tänkt. All lera krymper, och alla krymper olika mycket – ännu en osäkerhetsfaktor att ta med sig.

keramik feb 19 5

Den här pajformen var jag också nöjd med innan den blev glaserad men återigen så är inte glasyren så perfekt som jag hade sett framför mig. Denna gång blev den vackra turkosa glasyren från Lermakeriet lite prickig och melerad. Vilket den faktiskt ska bli, men det var ju inte riktigt så jag hade föreställt mig den.

keramik feb 19 4

Som nybörjare, och även mer rutinerade keramiker, får man gissa sig vad som blev annorlunda än sist. i det här fallet tror jag att det handlar om att jag sänkte temperaturen en aning, det kan handla om 40-50 grader om ens det, men tydligen gjorde det stor skillnad. Och när man har en ugn som saknar digital automatik så är det något av en chansning varje gång.

keramik feb 19 2

Den här lilla kannan skulle blivit en liten ljuskopp men när jag skar loss den från plattan tappade den sin runda form och blev oval. Jag tänkte att det funkar ju också för att testa något på så jag gjorde en pip på den.

keramik feb 19 1

Här är det inte glasyren som runnit utan leran. Jag har hällt på slickers (vattnig lera) och låtit den bilda mönstret. Sedan har jag vaxat den del av godset som inte är glaserat, just för att inte glasyren skulle fästa där. Vaxet brinner bort vid bränningen.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: